18. Tidskattesystemet – en lösning på orättvisan i dagens skattepolitik (forts. kap 6)

Boken utkom 2006.

Kapitel 6:7
Tre exempel på tidsorättvisor i det nuvarande skattesystemet

Fall 1Om dagens progressiva skattetabell skall följas lönar det sig dåligt för Höglön att arbeta heltid och ännu mindre att arbeta övertid. Höglön kan därför välja att arbeta deltid, eftersom han klarar sig lika bra på lägre lön och därför får längre fritid, som är en livskvalitet i sig, men också ger tidsutrymme för gör-det-själv-arbeten.

Vid dylika fritidsaktiviteter (fritidsarbete=åt sig själv) kan han tillgodogöra sig 100% av sin arbetsinsats. Arbetar han i sin ordinarie sysselsättning mot löneersättning, får han behålla endast 10% efter att alla skatter, avgifter och räntor är betalda (om han inte skatteplanerar). Låter han en hantverkare utföra sitt gör-det-själv-arbete och betalar med beskattade medel ökar kostnaden till orimliga höjder. Det kallas för skattekil. (se beskrivning av skattekil)

Jämför uttag av kompensationsledighet i stället för löneuttag för övertid. De flesta skulle bli förgrymmade om de bara fick 6 minuter kompensationsledigt för en timmes övertidsarbete! Men detta är ju den direkta analogin vid jämförelse med löneersättning! Varför reagerar inte människor mot beskattad övertidsersättning, när de gör det mot inskränkt tidskompensation?

Detta exempel visar tydligt att användandet av tiden som beräknings- och redovisningsgrund är enormt överlägsen alla andra alternativ. Var och en kan själv utan förberedande utbildning fatta skillnader i tid, medan det blir betydligt svårare när man blandar in tariffer, progression, matematiska formler, processer och procent i ”skattesystemet” som inte direkt säger något om ekonomi, redovisning eller skatter. Av denna anledning bör all redovisning ske i tid.

Fall 2Höglön arbetar kanske både heltid och övertid, men skatteplanerar effektivt och nedbringar den taxeringsbara inkomsten till samma nivå som Låglöns icke skatteplaneringsbara inkomst, eller lägre ändå. Höglön kan t.o.m. nolltaxera. Den tid det tar för Höglön att betala skatten på den nedtaxerade inkomsten är väsentligt kortare än tiden som går åt för Låglön att betala samma skatt. Här kommer förklaringen på hur skatteincidensen och skatteplaneringen samverkar. Jag tror att opponenterna blandat ihop olika system. Håll därför isär det nya förslaget om tidskatt och det gamla orättvisa skattesystemet.

Fall 3. För att överleva och få en dräglig tillvaro arbetar Låglön heltid och om det går, mycket övertid. Ju mer hon arbetar, desto mer får hon skatta bort i det gamla systemet och tidsåtgången för skatten blir med den låga timlönen avsevärt längre än Höglöns med dennes höga timlön. Ingen fritid blir över för Låglön och därmed finns ingen tid till lönsamma gör-det- själv-arbeten eller skatteplanering. Låglön har för övrigt inga pengar att skatteplanera bort. Höglöns gör-det-själv-arbeten resulterar däremot i motsvarande arbetslöshet, varför Låglön kanske inte ens får tillfälle att få extra arbete.

Dessa tre fall belyser åtminstone några (om inte alla)  fall av orättvisa. De skatteprivilegier som ligger inbakade i vår lagstiftning är i praktiken tillgängliga endast för dem som har marginalskattekompenserade timlöner. Det är också dessa löner jag i texten benämner höglöner. Hög lön förekommer sparsamt som ersättning för kompetens, eftersom kompetenta individer är sällsynta. Det absolut vanligaste är kompensationsmodellen. Och det är detta saken gäller. Den som har hög lön uteslutande beroende på kompetens och efterfrågan berörs inte av fenomenet på annat sätt än att han betalar lika många timlöner i skatt som alla andra.

Låglön har varken kunskap, möjligheter eller råd att skatteplanera. Hennes kreditvärdighet hos banken är lägre än Höglöns, eller helt obefintlig, om hon inte kan lägga motsvarande pantvärde som säkerhet för ett lån hon vill ta – något som i och för sig inte heller behöver vara en garanti för kreditvärdighet.

Banken förlorar ytterst sällan pengar på fattiga privatpersoner. Panten kan ju alltid säljas på exekutiv auktion. Banken lägger aldrig fingrarna emellan. Låglön saknar dock oftast Höglöns möjlighet att få lån och därtill sammankopplat ränteavdrag. I stället får hon betala skatt motsvarande det presumtiva ränteavdraget. Tiden som åtgår för att intjäna lika stort skattebelopp som Höglön betalar på sin nedtaxerade inkomst, är alltså väsentligt längre för Låglön än för Höglön.


6.8 Ytterligare en av många orättvisor
Tidigare har jag påvisat att när Höglön under sin livstid arbetar 10 år för att fullgöra sina skyldigheter mot samhället, tvingas Låglön att arbeta 5 gånger så lång tid, d.v.s. 50 år, OM båda i det tänkta exemplet vill tjäna lika mycket för att få en dräglig tillvaro.

Till Höglöns fördel är detta ett charmant bluffspel, samtidigt som Låglön inte förstår hur hon blir lurad. Men inte nog med det! Eftersom Höglön kan skatteplanera, kan han sänka sin beskattningsbara inkomst (en speciell skatteterm som tydligt signalerar möjligheten att undandra sig skatt), så att denna inte blir högre än Låglöns icke skatteplaneringsbara inkomst. Höglön kan till och med nolltaxera med hjälp av någon skicklig skatteplaneringsexpert. Det kostar en del, men är givetvis värt priset, eftersom stora skattebelopp därigenom helt lagligt kan undanhållas staten. De uteblivna skatteintäkterna drabbar sedan låglönarna i form av höjda skatter. Ingen kan utan motbevisbörda påstå, att detta har varit eller är omedvetet och skett av misstag.

Låglön har inte råd att anlita någon skattesmitarexpert och har inte heller några pengar över att skatteplanera bort. Ett av de mest flagranta bevisen på att systemet är rättslöst, är att politikerna faktiskt stiftat de lagar som medger denna skatteflykt.

Det finns ytterligare ett flertal skatteövervältringsmekanismer, vilka direkt elimineras, eller med tiden bortfaller i och med att tidskattesystemet införs:
1. Kompensation i bruttolön för marginalskatt bortfaller omedelbart 
2. Högre ATP bortfaller omedelbart 
3. Högre sjukersättning bortfaller omedelbart 
4. Högre arbetslöshetsunderstöd upphör omedelbart
5. Ränteavdrag bortfaller successivt 
6. Räntevinster/-förluster upphör successivt 
7. Inflationsvinster/-förluster upphör omedelbart 
8. Skatteplaneringsmöjligheter bortfaller omedelbart 
9. Olika typer av förmåner, s.k. fringisar upphör successivt 
10. Ojämlik kreditvärdighet försvinner successivt 
11. Värdestegringar minskar successivt 
12. Kontokortseländet bortfaller successivt 
13. Ränteocker försvinner successivt 
14. Terminsaffärer försvåras successivt 
15. Derivathandel försvåras successivt 
16. Aktie- och valutaspekulation försvåras omedelbart 
17. Bostadsspekulation försvinner successivt…
(För dem som inte själv ser anledningen till dessa påstående – kommer undertexter inom kort/red.)
Alla dessa skatteövervältringar är uteslutande smarta metoder för plundring av vinstkapital, som ursprungligen skapats genom realproduktivt arbete, men överförts i händerna på dem som inte arbetat för att skapa vinsterna. Detta sker öppet och utan protester från de rånade i dagens ekonomiska spel, på grund av den lagstiftning som statens politiker skapat för att legtimt kunna plundra realproduktionens resultat. I strikt rättslig mening är detta förstås inget annat än legaliserad och organiserad grov brottslighet. 

Den första skatteövervältringsmekanismen bortfaller omedelbart i tidskattesystemet. De återstående plundringsmetoderna försvinner successivt med olika hastighet. Ingen punktlagstiftning behövs, eftersom de önskade effekterna automatiskt infinner sig som konsekvenser av införande av värdebas i skattesystemet.

Sammanfattning
I tidskattesystemet blir förhållandet rättvist. Ingen människa har mer än 24 tim/dygn till sitt förfogande. I vårt samhälle fördelar sig dessa formellt på:

8 tim arbete – 8 tim fritid – 8 tim sömn.

Därför är den grundläggande principen i tidskattesystemet att ingen skall behöva arbeta längre tid än någon annan för att betala samhällsavgiften. Staten förlorar ingenting på detta, vilket är mycket lätt att räkna ut. Följaktligen måste det bakom vår nuvarande beskattningsform föreligga skumma motiv!
Annonser

Om tidfaktorekonomi

Interested in new economical ideas - to save the world!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 18. Tidskattesystemet – en lösning på orättvisan i dagens skattepolitik (forts. kap 6)

  1. conny öström skriver:

    Meningen: ”Ingen kan utan motbevisbörda påstå, att detta har varit eller är omedvetet och skett av misstag.” tycker jag är svår att förstå … så många negationer samtidigt.

    Men annars är det klockrent … stöld som är lagligt …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s