OLIKA BERÄKNINGSBAS SKAPAR ORÄTTVISA

Idag använder vi tiden som värdebas när vi räknar fram våra löner. Man kan säga att vi har tidlön.

Sen när vi drar skatt så byter vi räknebas och använder procent

Värdebasen tid = timmen är 60 min
Men i procent är värdebasen 100

Vi använder olika sätt att räkna ut lön respektive skatt – och det hela blir då orättvist i tid av våra liv räknat.

Här är ett gammalt exempel (från 70-talet) från Kalles bok Deus Ex Machina exemplet nedan:
Vi utgår från Två timlöner (en lågavlönad och en högavlönad), likadana i båda exemplen OCH…
staten ska få in samma summa av dessa 2 medborgare tillsammans.

Många brukar säga att tidskatt är detsamma som plattskatt – då säger Kalle att man har missat något väsentligt.
Här är först ett exempel med plattskatt (som egentligen är detsamma som den vanliga mervärdesskatten).

Kalles gamla exempel kan naturligtvis räknas om, men på 70-talet när han gjorde dem var lägsta timlönen 12.50kr /tim – men i exemplet gjorde han den till 20:-/tim.

1. Den lågavlönade har 20:-/tim och arbetar i 10 tim – får i inkomst 200:-, betalar 25% i skatt= 50 kr.
Personen får då arbeta i 2 1/2 timme för att betala in 50:- till staten.

2. Den högavlönade har 100:-/tim och arbetar i 2 tim – får i inkomst: 200:-, betalar 25% i skatt=50 kr.
Personen får då arbeta i en 1/2-timme för att betala in 50 kr till staten.

Staten får totalt in 100:- i exemplet men väldigt olika i tid från de båda.
Här bli o-rättvisan tydlig när man räknar i procent!

Sen blir också rättvisan tydlig när man mäter i tidfaktorer:
tidskatt = lika lång tid ggr vars och ens timlön

1. Den lågavlönade har 20:-/ tim och arbetar i 10 tim – får i inkomst: 200:-,
tidskatten blir 50 minuter ( 50 min=5/6 timme) x 20:- = 16,666 kr
(för att vara extra tydlig: för att kunna räkna ut 50 min x 20 kr så gör man om minuterna till ett bråk alltså:
50/60 x 20 = 16,666 kr,  eller: 5 x 2/6 = 16,666 kr) Avrundat: 16,65 kr

Den lågavlönade ska då betala 16, 65 kr på de arbetade timmarna i exemplet.

2. Den högavlönade har 100:-/tim, och arbetar i 2 tim – får i inkomst: 200:-,
tidskatten blir 50 minuter ( 50 min=5/6 timme) x 100:- = 83,333 kr
Den högavlönade ska då betala 83, 35 (avrundat) till staten.

Sammanlagt får alltså statskassan in 99.999 alltså avrundat till 100 kr. (I exemplet är tidskatten 50 minuter= 5/6 timme för båda).

_____________________________________________________________
Mats säger på Facebook: ”Dock är det ändå svårt att se hur det skulle funka praktiskt”.

Svar: Varför skulle det inte fungera praktiskt?
———————————————————————————————————————————-

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

18. Tidskattesystemet – en lösning på orättvisan i dagens skattepolitik (forts. kap 6)

Boken utkom 2006.

Kapitel 6:7
Tre exempel på tidsorättvisor i det nuvarande skattesystemet

Fall 1Om dagens progressiva skattetabell skall följas lönar det sig dåligt för Höglön att arbeta heltid och ännu mindre att arbeta övertid. Höglön kan därför välja att arbeta deltid, eftersom han klarar sig lika bra på lägre lön och därför får längre fritid, som är en livskvalitet i sig, men också ger tidsutrymme för gör-det-själv-arbeten.

Vid dylika fritidsaktiviteter (fritidsarbete=åt sig själv) kan han tillgodogöra sig 100% av sin arbetsinsats. Arbetar han i sin ordinarie sysselsättning mot löneersättning, får han behålla endast 10% efter att alla skatter, avgifter och räntor är betalda (om han inte skatteplanerar). Låter han en hantverkare utföra sitt gör-det-själv-arbete och betalar med beskattade medel ökar kostnaden till orimliga höjder. Det kallas för skattekil. (se beskrivning av skattekil)

Jämför uttag av kompensationsledighet i stället för löneuttag för övertid. De flesta skulle bli förgrymmade om de bara fick 6 minuter kompensationsledigt för en timmes övertidsarbete! Men detta är ju den direkta analogin vid jämförelse med löneersättning! Varför reagerar inte människor mot beskattad övertidsersättning, när de gör det mot inskränkt tidskompensation?

Detta exempel visar tydligt att användandet av tiden som beräknings- och redovisningsgrund är enormt överlägsen alla andra alternativ. Var och en kan själv utan förberedande utbildning fatta skillnader i tid, medan det blir betydligt svårare när man blandar in tariffer, progression, matematiska formler, processer och procent i ”skattesystemet” som inte direkt säger något om ekonomi, redovisning eller skatter. Av denna anledning bör all redovisning ske i tid.

Fall 2Höglön arbetar kanske både heltid och övertid, men skatteplanerar effektivt och nedbringar den taxeringsbara inkomsten till samma nivå som Låglöns icke skatteplaneringsbara inkomst, eller lägre ändå. Höglön kan t.o.m. nolltaxera. Den tid det tar för Höglön att betala skatten på den nedtaxerade inkomsten är väsentligt kortare än tiden som går åt för Låglön att betala samma skatt. Här kommer förklaringen på hur skatteincidensen och skatteplaneringen samverkar. Jag tror att opponenterna blandat ihop olika system. Håll därför isär det nya förslaget om tidskatt och det gamla orättvisa skattesystemet.

Fall 3. För att överleva och få en dräglig tillvaro arbetar Låglön heltid och om det går, mycket övertid. Ju mer hon arbetar, desto mer får hon skatta bort i det gamla systemet och tidsåtgången för skatten blir med den låga timlönen avsevärt längre än Höglöns med dennes höga timlön. Ingen fritid blir över för Låglön och därmed finns ingen tid till lönsamma gör-det- själv-arbeten eller skatteplanering. Låglön har för övrigt inga pengar att skatteplanera bort. Höglöns gör-det-själv-arbeten resulterar däremot i motsvarande arbetslöshet, varför Låglön kanske inte ens får tillfälle att få extra arbete.

Dessa tre fall belyser åtminstone några (om inte alla)  fall av orättvisa. De skatteprivilegier som ligger inbakade i vår lagstiftning är i praktiken tillgängliga endast för dem som har marginalskattekompenserade timlöner. Det är också dessa löner jag i texten benämner höglöner. Hög lön förekommer sparsamt som ersättning för kompetens, eftersom kompetenta individer är sällsynta. Det absolut vanligaste är kompensationsmodellen. Och det är detta saken gäller. Den som har hög lön uteslutande beroende på kompetens och efterfrågan berörs inte av fenomenet på annat sätt än att han betalar lika många timlöner i skatt som alla andra.

Låglön har varken kunskap, möjligheter eller råd att skatteplanera. Hennes kreditvärdighet hos banken är lägre än Höglöns, eller helt obefintlig, om hon inte kan lägga motsvarande pantvärde som säkerhet för ett lån hon vill ta – något som i och för sig inte heller behöver vara en garanti för kreditvärdighet.

Banken förlorar ytterst sällan pengar på fattiga privatpersoner. Panten kan ju alltid säljas på exekutiv auktion. Banken lägger aldrig fingrarna emellan. Låglön saknar dock oftast Höglöns möjlighet att få lån och därtill sammankopplat ränteavdrag. I stället får hon betala skatt motsvarande det presumtiva ränteavdraget. Tiden som åtgår för att intjäna lika stort skattebelopp som Höglön betalar på sin nedtaxerade inkomst, är alltså väsentligt längre för Låglön än för Höglön.


6.8 Ytterligare en av många orättvisor
Tidigare har jag påvisat att när Höglön under sin livstid arbetar 10 år för att fullgöra sina skyldigheter mot samhället, tvingas Låglön att arbeta 5 gånger så lång tid, d.v.s. 50 år, OM båda i det tänkta exemplet vill tjäna lika mycket för att få en dräglig tillvaro.

Till Höglöns fördel är detta ett charmant bluffspel, samtidigt som Låglön inte förstår hur hon blir lurad. Men inte nog med det! Eftersom Höglön kan skatteplanera, kan han sänka sin beskattningsbara inkomst (en speciell skatteterm som tydligt signalerar möjligheten att undandra sig skatt), så att denna inte blir högre än Låglöns icke skatteplaneringsbara inkomst. Höglön kan till och med nolltaxera med hjälp av någon skicklig skatteplaneringsexpert. Det kostar en del, men är givetvis värt priset, eftersom stora skattebelopp därigenom helt lagligt kan undanhållas staten. De uteblivna skatteintäkterna drabbar sedan låglönarna i form av höjda skatter. Ingen kan utan motbevisbörda påstå, att detta har varit eller är omedvetet och skett av misstag.

Låglön har inte råd att anlita någon skattesmitarexpert och har inte heller några pengar över att skatteplanera bort. Ett av de mest flagranta bevisen på att systemet är rättslöst, är att politikerna faktiskt stiftat de lagar som medger denna skatteflykt.

Det finns ytterligare ett flertal skatteövervältringsmekanismer, vilka direkt elimineras, eller med tiden bortfaller i och med att tidskattesystemet införs:
1. Kompensation i bruttolön för marginalskatt bortfaller omedelbart 
2. Högre ATP bortfaller omedelbart 
3. Högre sjukersättning bortfaller omedelbart 
4. Högre arbetslöshetsunderstöd upphör omedelbart
5. Ränteavdrag bortfaller successivt 
6. Räntevinster/-förluster upphör successivt 
7. Inflationsvinster/-förluster upphör omedelbart 
8. Skatteplaneringsmöjligheter bortfaller omedelbart 
9. Olika typer av förmåner, s.k. fringisar upphör successivt 
10. Ojämlik kreditvärdighet försvinner successivt 
11. Värdestegringar minskar successivt 
12. Kontokortseländet bortfaller successivt 
13. Ränteocker försvinner successivt 
14. Terminsaffärer försvåras successivt 
15. Derivathandel försvåras successivt 
16. Aktie- och valutaspekulation försvåras omedelbart 
17. Bostadsspekulation försvinner successivt…
(För dem som inte själv ser anledningen till dessa påstående – kommer undertexter inom kort/red.)
Alla dessa skatteövervältringar är uteslutande smarta metoder för plundring av vinstkapital, som ursprungligen skapats genom realproduktivt arbete, men överförts i händerna på dem som inte arbetat för att skapa vinsterna. Detta sker öppet och utan protester från de rånade i dagens ekonomiska spel, på grund av den lagstiftning som statens politiker skapat för att legtimt kunna plundra realproduktionens resultat. I strikt rättslig mening är detta förstås inget annat än legaliserad och organiserad grov brottslighet. 

Den första skatteövervältringsmekanismen bortfaller omedelbart i tidskattesystemet. De återstående plundringsmetoderna försvinner successivt med olika hastighet. Ingen punktlagstiftning behövs, eftersom de önskade effekterna automatiskt infinner sig som konsekvenser av införande av värdebas i skattesystemet.

Sammanfattning
I tidskattesystemet blir förhållandet rättvist. Ingen människa har mer än 24 tim/dygn till sitt förfogande. I vårt samhälle fördelar sig dessa formellt på:

8 tim arbete – 8 tim fritid – 8 tim sömn.

Därför är den grundläggande principen i tidskattesystemet att ingen skall behöva arbeta längre tid än någon annan för att betala samhällsavgiften. Staten förlorar ingenting på detta, vilket är mycket lätt att räkna ut. Följaktligen måste det bakom vår nuvarande beskattningsform föreligga skumma motiv!
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

17. Tidskattesystemet – en lösning på orättvisan i dagens skattepolitik

Boken utkom 2006
”Kapitel 6: 
6.1 Problemet med hög- och låglöneskatter

I detta kapitel ges ett mycket övertydligt exempel på hur dagens skatteprinciper slår för en höglönare och en låglönare. Till höglönare räknar jag löntagare som p.g.a. hög progressiv beskattning får rejält marginalskattekompenserade löner.

Nedan har jag ett exempel på en höglön och en låglön. Jag kallar dem för ”Herr Höglön” och ”Fru Låglön”, eftersom det oftast förhåller sig så i verkligheten. Jag har använt exemplet i alla mina föredrag och i de broschyrer som hittills getts ut. Jag har därför fått många reaktioner på detta exempel. Förenklade modeller krävs för att göra det så tydligt som möjligt.

Diskussionen avser att klargöra ännu tydligare hur jag går till väga för att påvisa hur tiden slår i de olika fallen. Med hittillsvarande principer måste nämligen fru Låglön anslå större antal arbetstimmar för att betala skatten jämfört med Herr Höglön. Detta är dock bara en aspekt på den nuvarande skattepolitiken; fler tillkommer och jag tar upp dessa i diskussionen.

6.2 Skattesystem utan tidvärdebas
Nedan följer den förenklade jämförelse mellan två olika skattesystem.

Lön och inkomstskatt i dagens politik

Låglön med 60 kr/tim arbetar 50 tim = 3000 kr inkomst
Höglön med 300 kr/tim arbetar 10 tim = 3000 kr inkomst

Vi får betalt i proportion till arbetstiden, dubbelt så mycket för två timmar som för en timme. Man säger då att tidfaktorn är värdebas på lönesidan.

Men för skattedelen gäller en annan princip. Skatt utgår på slutlönen, oavsett hur lång tid det tagit för Dig att förtjäna lönen.

lika årsinkomst skall lika skatt betalas, enligt skattelagen. Om skattetariffen är 50 %, (som vi bestämmer i detta förenklade exempel) skall på de två ovan nämnda inkomsterna lika mycket betalas i skatt:

Låglön 1500:- + Höglön 1500:- = tillsammans s:a 3000 kr i skatt till staten.

Men för att betala denna skatt får:
Låglön arbeta 25 timmar (dagar–år)
Höglön arbeta 5 timmar (dagar–år)

Låglön får alltså i detta exempel arbeta 5 ggr så lång tid, både för att förtjäna lönen som för att betala skatten, jämfört med Höglön. Förtrycket av Låglön är alltså inbyggt i skattelagen.

När Höglön under sin livstid arbetar 10 år för att fullgöra sina skyldigheter mot samhället, tvingas Låglön att arbeta 5 gånger så lång tid, d.v.s. 50 år, förutsatt att båda vill ha lika årsinkomst och leva med likartad standard, vilket i praktiken är svårt att uppnå, för att inte säga omöjligt.

6.3 Skattesystem med tidvärdebas

Med tidskattemodellen blir förhållandet rättvist. Ingen människa har mer än 24 tim/dygn till förfogande. Dessa fördelar sig approximativt på:

8 tim arbete – 8 tim fritid – 8 tim vila

Den grundläggande principen i tidskattesystemet är att ingen skall behöva arbeta längre tid än någon annan för att betala skatten. Detta kan ske utan att staten behöver förlora skatteintäkter, vilket är lätt att räkna ut.

Antag att den sökta tiden är = X för att få in 3000 kr i skatt.

Ex: 300X + 60X = 3000kr X = 8,33 (8 tim 20 min)

X = den tid som Höglön respektive Låglön måste bidra med för att staten skall få in lika mycket i skatt som i det tidigare exemplet.

Med lön som i ovanstående exempel, skall alltså Herr Höglön och Fru Låglön i tidskattemodellen (nedan) arbeta lika lång tid för att betala skatten, alltså blir tidskatten 8 tim 20 min:

Låglön – arb 8,33 tim ggr 60 kr = 500 kr skatt
Höglön – arb 8,33 tim ggr 300 kr = 2500 kr skatt
Summa= 3000 kr skatt

Staten får alltså lika mycket i båda fallen, men fördelningen i kronor mellan Höglön och Låglön blir rättvis, när båda arbetar lika många timmar för att betala skatten.

Fenomenet att vältra över skatter på andra (= lågavlönade) i dagens skattesytem kallas skatteincidens.

6.4 Naturenliga system ger precision

Av det tidigare exemplet framgår tydligt att precisionen blir mycket stor, även om vi nöjer oss med ett närmevärde på öre och sekund.

Tidskattesystemet är alltså naturlagsanalogt och tillåter samma förutsägbarhet, beräkningsbarhet, resultatexakthet och stabilitet som andra naturlagsbaserade system. Därutöver får vi tidsrättvisa, på den grund att vi alla är naturlagsevidenta varelser, underställda den fysiska tidens cykliska förlopp. Egentligen är sömn och fritid samt energiutvecklingen under arbete en sorts biologiskt individuella värdebaser, fast de inte är kvantifierade på samma sätt som de fysiska värdebaserna. Men om de över- eller underskrides drabbas individen av stressjukdomar, utbrändhet, psykosomatiska sjukdomar och psykisk kollaps.

En av ekonomins hörnstenar – skattesystemet – har nu fått samma lagbundenhet som andra vetenskapliga system, med fasta regler och således lika villkor för alla. Vi har infört en naturkonstant (tidfaktorn) som värdebas. Denna är dessutom en mänsklig värdebas som fungerar som absolut korrektiv i tidskattesystemet. Mätsystemet för skatt är därmed naturlagsanalogt, till viss del även naturlagsekvivalent.

Genom att förvandla den gamla rättslösa skattemodellen till ett naturenligt skattesystem , betalar ingen varken mer eller mindre skatt än någon annan – räknat i tid. Man betalar olika penningbelopp beroende på den timlön man har, vilket kan liknas vid en proportionell skatt, men bara inom normaltidsarbetet (nta), som för närvarande är 8 timmar/dag. När den enskilde individen fullgjort sin tidskatt, som alltså är lika lång för alla varje enskilt år (exv 4 timmar/dag), är alla arbetstimmar därutöver skattefria. I och med att arbetslösheten snabbt försvinner får staten in mer skatt än tidigare. Skattetrycket kan då principiellt sänkas.

6.5 Övertidsarbete

Övertidsarbete (öta) blir i tidskattesystemet helt skattefritt och tillfaller till 100% den som uppoffrar sig. Övertid är tid utanför normaltidsarbetet (nta) = 1870 tim för närvarande, men som avses att kunna sänkas till 1600 tim/år, troligen redan från start.

Dagens skattetryck plus alla synliga och dolda räntor och avgifter motsvarar, omräknat i tid, mer än 7 av arbetsdagens 8 timmar, för den lågavlönade. Med en timmes skattefri övertid/dag, skulle låglönaren således kunna höja sin köpkraft med 50–100 % redan från början och t ex börja resan mot att bli skuldfri. De dolda räntor som finns inbakade i hyror, varupriser och tjänster kan sedan successivt minskas i och med att människors köpkraft och självfinansieringskapacitet ökar. Att övertiden är skattefri kommer att få sin största betydelse i tidskattesystemets inledningsfas, för att successivt och spontant planas ut när basbehoven och grundtryggheten konsolideras.

Strävan efter livskvalitet kommer därefter att inrikta sig på kortare arbetstid, vilket också fungerar som konjunkturregulator. Om man betraktar de totala årsintäkterna, innebär detta att skatten beräknad på årsinkomst successivt sjunker när man fullgjort sin tidskatt, jämfört med den gamla modellen.

(Se modell nedan: De tre skattesystemen: progressivt, proportionellt och tidskattesystemet på bredvidstående sida Jämförelse mellan olika skattemodeller).

6.6 Skatteövervältring = Skatteincidens

Skatteövervältring är en gammal känd orättvisa, som ingen ideologi eller politiskt parti tidigare brytt sig om att tillrättalägga. Förhållandet finns beskrivet i äldre upplagor av Svensk Uppslagsbok liksom i Nordisk Familjebok. I senare upplagor är artikeln borttagen. Titta på ord som börjar med skatt-!

Höglön får alltså i det tidsberäknade skattesystemet arbeta 3 tim och 20 min längre än tidigare för att betala skatten, medan Låglön får arbeta 16 tim och 40 min mindre än tidigare för att betala skatten. I tidskattesystemet arbetar alltså båda lika lång tid för att betala skatten = 8 tim och 20 min (obs! inte per dag i detta exempel) och staten får lika mycket skatt som tidigare vid övergångstillfället, för att senare öka när tidfaktorekono- min successivt konsolideras. Den tidigare beskrivna formen av skatteövervältring elimineras omedelbart av tidskattesystemet.

Skatteplanering, som i praktiken endast är tillgänglig för Höglön, är ett fristående privilegium som inte har med skatteincidensen att göra, men naturligtvis kan samverka med denna, och göra saken ännu värre.

Parallellt med detta kommer vi till rätta med en mängd andra fel i det gamla ekonomiska systemet: den nya ekonomin stabiliseras, ingen inflation, skatteplanering är ej möjlig, självfinansieringen förbättras, räntan sjunker, köpkraften och efterfrågan ökar, lägre ränta ger nya investeringar som skapar nya företag, arbetslösheten försvinner, transfereringarna minskar, arbetslöshetsunderstöd m.m. blir näst intill obehövligt och skattetrycket minskar (fler personer i arbete som betalar skatt), men statens skattein- komster ökar. Statsskulden kan amorteras och människors livskvalitet ökar (mindre stress och psykosomatiska sjukdomar genom att arbetstiden på sikt kan förkortas).

Systemet är globalt giltigt.

Det går inte heller att ändra på detaljer i det gamla skattesystemet. Hela den hittillsvarande skattebluffen måste bort och tidskatt införas, eftersom det är den enda objektivt rättvisa metoden för beskattning. I en lång orsakskedja kan man inte gå in och korrigera just där felet visar sig, eftersom upphovet till felet ligger längre bak i orsakskedjan. Man måste hitta själva upphovet och rätta till detta. På så vis blir det inget fel längre fram i orsakskedjan.

Det har ingen verkan om man korrigerar just där felet uppträder. Så länge grundfelet kvarstår, genereras samma fel om och om igen. Felet i detta sammanhang är just att dagens skattesystem och därmed ekonomin saknar värdebas. Utan värdebas blir ekonomin som den är i dag: manipulativ, snedfördelad och orättvis. Om Höglön tjänar en hög lönesumma kan han skatteplanera inom det gamla systemet, eftersom detta medger skattelindring för dem som har höga löner. Men det är också ett faktum att många högavlönade i verkligheten unnar sig mycken fritid, eftersom de inte vill betala skatt efter den progressiva skalan och tycker det är arbetsamt att skatteplanera. Som regel innehåller dessutom Höglöns timlön en kraftig kompensation för den höga marginalskatt han teoretiskt skulle betala, men som han i verkligheten kan undvika. Som vi ser här, inträffar följande rättsliga oredlighet:

1) Politikerna säger att lag skall gälla lika för alla.

2) Därför proklamerar politikerna en progressiv skatteskala för höga löner.

3) Sedan tillåter politikerna att högavlönade skall betala mindre skatt, i tid räknat, jämfört med lågavlönade.

4) Sedan tillåter politikerna dessutom att högavlönade kan använda skattelagen som argument för att få högre löner och kompensera sig för marginalskatten, då det ju från början var politikernas aviserade syfte att de skulle betala relativt högre skatter än lågavlönade. Det går alltså att smita undan genom de lagar politikerna och deras tjänstemän själva tänkt ut, författat och givit ut som promulgerad lag.

5) Politikerna medger slutligen en mängd undantag för den som kan deklarera fiffigt, och detta kan man läsa om i de bortåt tre tusen sidor skatteregler som politikerna givit ut.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

16. Om dagens orättsliga fastighetstaxering och fastighetsskatt (forts. kapitel 5)

Boken utkom 2006
”Kapitel 5.3 Ett skattesystem med privilegier för ett fåtal

Dagens s.k. skattesystem innebar för några år sedan att den som betalade ränta hade möjlighet att göra skatteavdrag för samma belopp. Betalade man inte ränta, så tog skatten motsvarande belopp. På det sättet hade man via skattejuridiken flätat ihop skattesystemet med ekonomiska privilegier, vilka gynnade penningutlånarna och höglönare som lånade, dock inte låglönare, eftersom dessa saknade (och alltjämt saknar) kreditvärdighet. Manipulationer överförde skattemedel till bankvärlden.

Men så kom det en joker med i spelet. Finansbolagen och deras kreditkort, vilka expanderade i de lägre socialgrupperna, gjorde att ränteavdragen accelererade hejdlöst, något som medförde att kostnaderna för statskassan blev ohållbara.

Före 1982 kunde man dra av 100 % av räntan. Efter 1982 sänktes avdraget till 50 %. Efter år 1991 endast 30 %. Detta gjorde stora hål i plånboken hos dem som hade höga lån. Bortfallet kunde dock höginkomsttagarna kompensera på flera andra sätt. De följande årens uppseendeväckande bruttolönehöjningar, bonusar och fallskärmar för etablissemangets toppar kan betraktas som kompensation för de minskade ränteavdrags- möjligheterna. Detta beviljar höglönarna sig själva, eftersom de sitter i sådan position att de beslutar både lagar och privilegier åt varandra.

En person med hög bruttolön har kreditvärdighet i banken och får därför låna. En person med låg bruttolön har inte kreditvärdighet och får inte låna. Den som har ett lån får dra av räntorna mot skatten. Den som inte får låna har inga låneräntor att betala och inga räntor att dra av för att sänka sin skatt. I stället får han betala full skatt. Vilken blir skillnaden?

Den som får låna kan för kapitalet köpa t.ex. en fastighet, vilken i många fall ger i det närmaste arbetsfria hyresinkomster. Räntan på lånet debiteras formellt fastighetsägaren, men denne skickar räntekostnaden vidare till sina hyresgäster, som får betala räntan inbakad i sin hyra. Det är alltså egentligen hyresgästerna som betalar räntan. Trots detta får hyresgästerna inte dra av räntan från sin egen skatt i deklarationen. Hyresgästerna får genom operationen betala såväl full skatt som fastighetsägarens låneränta!

Fastighetsägaren får som sagt räntan betald av hyresgästerna. Han får dessutom dra av denna ränta, som han själv inte betalat utan skickat vidare till hyresgästerna. Men eftersom ränteavdraget nu endast är 30 % gör fastighetsägaren en förlust jämfört med tidigare. Detta kompenserar han naturligtvis med att höja hyran. Han vältrar alltså över sin skatt på hyresgästerna. Hyresgästerna får betala fastighetsägarens ökade utgifter genom minskade ränteavdrag.

Samtidigt får fastighetsägaren ett arbetsfritt kapitaltillskott i form av intäkten för själva hyran, vilken han inte heller behöver betala skatt för. Han har nämligen möjlighet att skatteplanera (med lagens och bankens hjälp!) och därmed taxera sin beskattningsbara inkomst till samma nivå som en låglönares. Det eventuella bostadsbidraget blir därutöver en direkt inkomstförstärkning till fastighetsägaren och banken och ingalunda en subvention till hyresgästen, vilket de flesta tycks tro. Den orättsliga svenska lagstiftningen bidrar till att banken kan höja räntan och fastighetsägaren hyran, eftersom bostadsbidraget ändå följer efter, vilket dessa är väl medvetna om. Skattepengar omvandlas på detta sätt till subventioner åt privata kapitalägare.

Ibland nolltaxerar höginkomsttagaren och betalar ingen skatt alls – helt enligt gällande lag. Den skatt han inte betalar vältras över på dem som inte kan komma undan skatten, vilka måste fortsätta att arbeta för att överleva, d.v.s. de lågavlönade. Höginkomsttagaren har möjlighet att spekulera med aktier, valutor, arbitrage, optioner, terminsaffärer, derivathandel, värdepapper, förlustavdrag, skalbolag etc och kan genom skatteplanering sänka skatten på dessa inkomster betydligt, eller sänka skatten till noll, om han sätter in sina vinster i skatteparadis. Den lågavlönade har aldrig några pengar över för spekulation.

Låginkomsttagarens skatt är förhållandevis högre än höginkomsttagarens, därför att låginkomsttagaren varken kan eller har möjlighet att skatteplanera, göra ränteavdrag, eller dra av förlusterna han gör på sitt desperata spel på tips, toto, bingo, lotto, penninglotter m m.

Att detta kan fortgå utan att någon anmärker på det, beror ytterst på att ekonomin och skattesystemet är ”legitimt kriminella” eftersom de godkänns av vår regering och riksdag. Legitimiteten framgår av att alla som förfar så som nämnts, faktiskt följer redan existerande lagar. Dessa lagar existerar för att högavlönade skall kunna skattesmita, utan att bli straffade.

Politikerna konstruerar alltså tvingande och obevekliga skattelagar för den fattiga majoriteten, men gör skatteplanering möjlig för höginkomsttagare genom att gömma en massa undantag från skattelagarna i en djungel av obegripliga specialbestämmelser. Dessa bestämmelser känner de flesta inte ens till och kan inte heller nyttja, även om de vore kända. Skattelagarna upptar över tretusen sidor text, vilket gör dem oöverblickbara för alla, utom för heltidssysselsatta skatteakrobater(1).

Dessa privilegier och alla följdproblem de skapar försvinner i och med införandet av tidskattesystemet.

(1)Roger Akelius heter en skatteexpert som skrivit en ”motbok” beträffande den svenska skattelagstiftningen. Stora Uppslagsboken. Skatt & placeringar. Aktiv Förvaltningstjänst AB, två volymer, 3 000 sidor. ISBN 91-5900 0295

5.4 Bankens icke-konstitutionella makt

Om en investering inte är önskvärd enligt bankens bedömning, kan räntan sättas högre, så att den beräknade vinsten inte täcker räntekostnaden, varvid projektet går med förlust och vanligtvis inte kommer till stånd. Detta gäller exempelvis alternativa energisystem och annan miljöskonande ekologisk teknik. Om ett överskott ändå skulle uppstå, är fastighetsskatten genast framme och konfiskerar den ökade självfinansieringsförmågan, så att man är tillbaka på ruta ett.

5.5 Statens konstitutionella makt

Om du vidtar en miljöskonande investering i bostaden, t.ex. installerar en värmepump som nedbringar uppvärmningskostnaderna eller gör en tilläggsisolering, då är staten genast framme och höjer fastighetstaxeringen och du får en högre fastighetsskatt än tidigare, vilket i praktiken bestraffar dina goda intentioner. På sikt blir åtgärden en svår förlust när energiskatten ökar.

Se följande exempel: Du köper en begagnad diskmaskin för 400 kr, som du reparerar och får igång. Härmed taxerar skattemyndigheten upp fastigheten med 15.000 kr, vilket innebär en höjd fastighetsskatt med c:a 300 kr per år. På tio år har du fått betala 3.000 kr i skatt för en maskin som kostat 400 kr plus driftskostnader. Detta gäller dock bara om maskinen står på golvet under diskbänken. Ställer du däremot diskmaskinen ovanpå diskbänken, blir det ingen höjd taxering.

Fastighetsskatten tillkom för att kompensera statskassan för medborgarnas vikande skattekraft med anledning av den omfattande arbetslösheten. Man drar sig inte för att slå ut de svagaste löntagarna eftersom dessa har svårast att betala fastighetsskatten. De tvingas att sälja sina egenbyggda egnahem och sänka sin standard ännu mer, tills de dukar under. Sakförhållandet är lika hänsynslöst som det är orättsligt. I princip är det likställt med forna tiders stråtröveri, men till formen så maskerat, att människor inte ens förstår att de blir berövade sitt arbetes resultat. Det är ett genialt politiskt bländverk, fram till nutid det perfekta brottet gentemot medborgarna”.

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

15. Om dagens orättsliga fastighetstaxering och fastighetsskatt

Boken utkom 2006
”Kapitel 5: Fastighetsskatten
I den nuvarande politiska ekonomin kan politiker godtyckligt ”bötesbelägga” vilka företeelser de vill med skatter: olja, elektricitet, koldioxid, sjö- och havsutsikt m.m. Statspolitikerna ruvar på en skattesvamp med enorm uppsugningsförmåga, som de nyttjar samvetslöst, eftersom ingen skattegräns finns i grundlagen.

Ett av de mest befängda exemplen är fastighetsskatten, vilken är en oförtäckt konfiskation av åratals trygghetssparande hos medborgarna. Ett av de groteska argumenten för fastighetsskatten är att huset inte går att flytta ur landet och därför är ett lämpligt skatteobjekt. Detta gäller möjligen de superrika, men knappast medelklassen eller socialgrupp tre. Taxeringsvärdet är ett fiktivt värde, ett rent påhitt, baserat på det pris som en köpare kan tänkas vilja betala för fastigheten. Men alla fastigheter kan ju inte köpas upp, eftersom det inte finns så många köpare.

Om en fastighet i ett område säljs mot en frikostig köpeskilling, så blir automatiskt tusentals andra fastigheter i området upptaxerade, trots att de varken avses att försäljas eller att köpare finns. Fastighetsskatten gynnar fastighetsspekulationen. Nya skatter tillkommer med jämna mellanrum, men det har aldrig hänt att några skatter tagits bort. I stället bakar man in namngivna skatter i andra skatter.

Skulle alla fastigheter utbjudas till försäljning, skulle priserna sjunka, eftersom ingen då vill köpa till det pris som staten åsatt genom taxeringsvärdet. Sänker man i sådana fall taxeringsvärdet? Ingalunda, eftersom det är det högsta priset som är riktvärde för taxeringen. Och skulle ändå mot all förmodan detta ske, så kan man alltid höja fastighetsskatten med några procent, så att den tidigare avgälden kvarstår.

Bara för att ett enda hus säljs till ett fantasipris, straffas alla andra boende i området för detta med höjda skatter, vilket sänker levnadsstandarden för dem som bor kvar, tills de inte längre orkar med den ekonomiska belastningen och tvingas flytta. Exempel på högre taxeringsvärde än försäljningspris är inte ovanligt i dag. Detta är inget annat än rättsvidrig myndighetsutövning, sanktionerad av politiker med för ändamålet påhittade lagar(1).

Man bör också komma ihåg att inte endast villor beskattas. Även hyreshus, varför alla måste skatta för att vi måste bo, även de fattigaste. Men det är inte fastighetsägaren som betalar skatten; den skjuts över på hyran. Det är bl.a. därför politikerna inrättar bostadsbidrag så att fastighetsägaren får ut maximal vinst.

(1) Den bisarra fastighetstaxeringen får sin förklaring endast om ett tidigare social- demokratiskt förslag betraktas, nämligen att förstatliga allt boende. Staten skall äga alla bostäder och hyra ut dessa till medborgarna. Ett samtidigt förslag från samma källa var att alla bilar skulle ägas av staten och hyras ut till medborgarna. Bilparken skulle då reduceras avsevärt genom att man kunde hyra bil endast när man behövde en. (källa: Bill McKibben: Naturens undergång, Wiken, 1990).

En företrädare för regeringen (Knut Rexed) tycker att personer som inte kan betala fastighetsskatten, kan låna pengar i banken för att betala denna (radiointervju 1999). I november 2000 uttalar finansministern Bosse Ringholm samma uppfattning. Yvonne Ruwaida (mp) instämmer. I DN 12 december 2000 uttalar tekn. dr. i fastighetsekonomi vid KTH Mats Wilhelmsson att: “Det kan gå bra att låna till skatten. Banken blir då delägare i dödsboet”. Det framgår inte huruvida Mats Wilhelmsson ingår i redaktionen för KTH:s spextidning Blandaren.

5.2 Fler politiskt orättsliga förslag

Det politiska vansinnet fortsätter så länge som vi inte säger ifrån. Individens självständighet i dagens Sverige verkar nästan ha gått fullständigt förlorad och solidaritet har helt tappat sin reella betydelse. För att motivera fastighetsskatten sa dåvarande finansministern Bosse Ringholm att om man hyr ut sin bostad, så får man en inkomst. Onekligen riktigt; men var man själv skall bo, förklarar han inte. Kanske menar han att man kan tälta?

Som om inte eländet med fastighetsskatten räckte, införde politikerna också en begravningsskatt (?). Den är påpassligt inpassad bland de övriga skatterna, eftersom man inser att den pågående konfiskationen av medborgarnas pengar och fastigheter leder till standardiserade begravningskostnader i statens regi och att medborgarna själva inte kommer att få råd med de gamla begravningsritualerna. Ovanpå detta kommer ”moms” på begravningskostnaderna.

Ett av de senaste skatteförslagen är 400 kr per ko/år, den s.k. rap & pruttskatten med anledning av idisslares utsläpp av metangas! Här finns många möjligheter att ta ut metanskatt.

Metan (CH4) är 21 ggr effektivare som växthusgas än koldioxid (CO2). Den senare kan dock delvis motverkas genom trädplantering.

Men regnskogarnas skövling lämnar mängder av döda träd, som innebär ett himmelrike för termiter som förökas i en omfattning som är ofattbar i den tidigare orörda ekologiska skogen. För närvarande uppgår mängden termiter motsvarande ett halvt ton per varje människa på planeten. En ordinär termitstack producerar 5 liter metan i minuten. Därtill kommer risodlingar, 115 miljoner ton/år, soptippar, metanisar i permafrosten och havsbottnar (50 miljarder ton). Om man bränner metan reduceras växthuseffekten 21 ggr, vilket den allvetande socialdemokratiska regeringen dock förbjuder av okänd anledning (källa: Bill McKibben: Naturens undergång, Wiken, 1990).

Och exemplen kan förstås göras fler.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

14. Vad är tidskatt (forts kapitel 4)

Boken utkom 2006
”Kapitel 4.6 Förenklad deklaration

Det tidskattesystem som här förespråkas är självreglerande till mer än 95 procent. Det enda som behövs som deklaration i samband med det nya skattesystemet inskränker sig till att uppge timpenningen, som individuell och officiell deklaration, samt att redovisa arbetstiden, vilket det senare sker automatiskt (från arbetsgivaren/anm.red). All bearbetning av uppgifterna sker i datorer och resultatet blir en dramatisk förbättring av människors livskvalitet, samtidigt som statens inkomster och soliditet stärks.

Det går inte att fuska i systemet, spekulation försvåras, räntan sjunker mot noll, investeringarna ökar, arbetslösheten upphör, alla får behålla rättvis del av sitt arbetes resultat, skattetrycket minskar samtidigt som staten ändå får högre skatteinkomster (fler i arbete), statsskulden kan amorteras etc. Sverige skulle, om vi vill och andra länder inte omgående följer vårt exempel, kunna bli världens starkaste industrination specialiserad på ekologisk teknik, arbetstiden skulle kunna sänkas betydligt, m.m. I kombination med en ny lagstiftning om äganderätt skulle alla som vill ha möjlighet att bli delägare i sina arbetsplatser, kunna äga sin bostad och sina övriga livsvillkor.”

Jag som administrerar Kalles blog och lägger ut hans texter måste här hjälpa till att förtydliga ovanstående stycke:
(Kalle säger: det går inte att fuska i systemet! Varför då?
Jo, alla mantalsskrivna/skattskyldiga i landet finns ju registrerade. Alla arbetsgivare är skyldiga att till skatteverket redovisa hur många och vilka timlöner och till vem de betalar ut timlön. Samtidigt har alla skyldighet att till skatteverket deklarera sin timlön samt hur många timmar de arbetar. Inga andra deklarationer krävs. Alla egna företagare har redan idag ett skattekonto, dessa skall vara skattebefriade tills de själva tar ut lön…då räknas ut hur mycket de ska betala i tidskatt. Eller man kan ha separata sparkassor där företagen har konton).
Kalle säger: räntan sjunker mot noll! Varför då?
Jo, för att när människor får behålla mer av sina egna surt förvärvade slantar så kan hon/han börja spara till egna verksamheter, betala igen sina slavlån, så småningom kanske börja bygga en egen verksamhet med eget ihopsparat kapital – alltså hon/han behöver inte gå till banken i samma utsträckning som nu. När banken inte får sätta folk i skuld i samma utsträckning som tidigare – då måste räntorna sänkas – annars får de inte låna ut några pengar.
Kalle säger: investeringarna ökar! Varför då?
Jo, när människor får behålla mer av sina egna pengar, så kommer hon/han självklart att investera i kloka genomtänkta system; tex sätta upp solceller/vindsnurror på sina egnahemshus, och satsa på kloka energikällor för sin egen och sina närmastes skull, lägga undan pengar för att kunna bygga på sin sommarstuga, renovera och restaurera med professionell kunskap (som kostar pengar). Massor kommer att bli gjort!
Kalle säger: arbetslösheten upphör! Varför då?
Jo, när människor inser att de kan få behålla 100% av sin lön efter 7 timmars arbete så kommer många att vilja arbeta övertid. De som ser denna övertid som en morot för att (i första hand kanske kunna göra sig skuldfria) att kunna starta någon egen verksamhet kommer på sikt att också sätta andra människor i arbete. Succesivt flyttar arbetsplatserna över från storföretagande till mängder av småföretagande. När människor som hoppar av sina gamla jobb för att starta eget eller ”vårat” tillsammans med andra så lämnar dessa sina arbetsplatser som gör det möjligt för fler att få jobb. Går det bra för de starka entreprenörerna så kanske de också kan anställa fler. Människor som idag är onödigförklarade kommer att kunna hitta jobb. Det är också det här som kommer att göra det möjligt att börja sänka den lagstadgade arbetstiden. För att när fler och fler ska dela på tidskatten så blir det ju mindre andel per person för varje år. När medborgarna har uppnått ett par timmars tidskatt/samhällsavgift per dag…då behöver man ju inte ha 7 timmars lagstadgad arbetstid längre. Den kan man ju successivt sänka i takt med att skattetrycket kan sänkas.
Kalle säger: alla får behålla rättvis del av sitt arbetes resultat! Hur då?
Jo, när alla medborgare ska börja dela på tiden för vad vi kallar ”det gemensamma” (alltså statens budget…det vi ska bekosta gemensamt åt vårt samhälle) – så kommer alla att få mer kvar i plånboken. Rättvisa i TID räknat men också i pengar.
Kalle säger: skattetrycket minskar samtidigt som staten ändå får högre skatteinkomster (fler i arbete)! Hur då?
Jo, bördan av skattetrycket fördelas i det här systemet lika på alla och många nya jobb kommer att skapas och alltså blir det fler som ska dela på tidskatten – därmed minskar skattetrycket på varje enskild individ. Staten får ändå in mer i skatteinkomster eftersom fler kommer att hitta arbete.
Kalle säger: statsskulden kan amorteras! Hur då?
Tja…det säger ju sig själv – om staten får in mer i skatteintäkter…då kan ju skulder börja betalas av…eller hur – både privata och statliga!
Kalle säger också: spekulation försvåras! Hur då?
Det har jag lite svårare att se…men frågan är varför man då längre skulle vilja sätta sina pengar på det globala casinot om man ser att ens pengar kan göra bättre nytta här i ens egen hemmiljö? Kan nå´n komma på något bättre svar så skriv gärna ner det som en kommentar här! För övrigt börjar väl människor att genomskåda det sjuka systemet med aktiemarknaden – ett fenomen totalt utan etiska och moraliska normer… som håller på att driva vår planet i totalt fördärv.

”Kan det vara sant? Döm själv! Det är inte sant för att jag påstår det, utan därför att det går att bekräfta med kausal vetenskaplig metod.

4.7 Rättvisa åt alla

Är det verkligen möjligt att uppnå rättvisa för alla i samhället? De flesta tror att det inte är möjligt. Men varför skulle det inte vara det? Vad är det som gör det omöjligt? Att man inte lyckats med det tidigare innebär inte att det skulle vara omöjligt för all framtid. Nya upptäckter och uppfinningar har i alla tider upphävt gamla föreställningar och vidskepelser.

Granskar man orättvisorna i samhället, så är det ganska lätt att finna orsakerna. Men så länge som politikerna och partierna endast bevakar egna intressen, maktpositioner, privilegier och bekrigar varandra för att uppnå fördelar, utan hänsyn till andras livsbetingelser, går det inte att uppnå rättvisa för alla.

Problemets orsak ligger i att de flesta partier hävdar subjektiva intressen som står i strid med andras önskemål. Men ingen partipolitiker har kommit på tanken att för att finna lösningarna måste man utgå från en objektiv världsbild.

Alla människor, djur, växter, annat liv och materia har skapats genom objektiva naturlagar och deras levnadsvillkor måste vara i överensstämmelse med dessa. Det objektiva är opåverkbart av mänskliga viljor och åtgärder. Inga politiska diktat kan påverka naturlagar, hur många demokratiska beslut som än fattas. Om politikerna inte kan inse detta självklara faktum och kan komma överens, så måste denna uppgift hän- skjutas till den objektiva sfären, där naturlagar och analoga system tillämpas, där politiker inte har möjlighet att påverka.

För att livet skall bestå måste också samhällets ordning vara uppbyggd i harmoni med naturlagarnas och livslagarnas objektiva villkor.

Om denna princip läggs till grund för samhällets lagar, så uppnås optimal rättvisa för alla.

Då säger Motvall, att det är detsamma som den starkares rätt!
Ingalunda är det så. ”Den starkares rätt” är ingen naturlag utan en subjektiv värdering (kallas ibland djungelns lag). Naturlagarna främjar livet. Annars skulle vi helt enkelt inte existera.

Eftersom orättvisorna är otaliga i dagens värld, är detta bevis för att lagstiftningen är naturvidrig. Politikerna skriver lagar som gynnar enskilda intressen; gör rika rikare och fattiga fattigare, förstör natur, miljö och livsbetingelser i utbyte mot kortsiktiga vinster. Lagstiftningen är alltså felaktig (normativa lagar), den följer icke naturlagarnas villkor (deskriptiva lagar). Detta visar sig på många områden, inte minst i ekonomin, och då alldeles särskilt i beskattningen.

Fysisk tid tillhör det objektiva, eftersom inga politiska beslut kan påverka dess varaktighet. Oavsett vad människor försöker göra med tiden, så tickar den på enligt naturlagarnas villkor! Tiden är ursprungligen bunden till jordklotets rotation kring sin axel och årstidernas växlingar är knutet till jordens bana kring solen och jordaxelns lutning mot ekliptikan. Hur mycket politikerna än röstar, kan de inte påverka detta objektiva faktum. (Till yttermera visso gäller saken den tid som råder på vår planet där vi befinner oss, och inte den tid i universum som är beroende av rörelse och gravitation.)

Se det så här: alla människor har 24 timmar till förfogande per dygn. Tiden är totalt integrerad i människors liv. Vi blir trötta av 8 timmars arbete, behöver sova 8 timmar för att hålla oss friska och behöver 8 timmar fritid och rekreation för att orka leva. Vi behöver solens ljus för att hormoner, enzymer och signalsubstanser i vårt autonoma nervsystem skall kunna upprätthålla balans i livsfunktionerna, vår mentala kapacitet och kroppens ämnesomsättning. Vi behöver också mörkret som via signalsubstanser (melatonin) framkallar den vila vår kropp behöver för att överleva. Detta är i stort sett gemensamt för alla, även för politiker. Livet styrs av ett myller av individuella fysiska, biologiska och psykologiska värdebaser, som varken kan över- eller underskridas, utan vådliga konsekvenser för livsfunktionen.

Men, har politikernas lagstiftning tagit hänsyn till detta? Nej, inte alls! De försöker gå bredvid naturlagarna och pålägga människorna påfrestningar som inte harmonierar med livsvillkor och prestationsförmåga. Liksom slavdrivare försöker de pressa ut så mycket vinst som möjligt ur medborgarna och beslagta c:a 90 % av arbetets resultat för att befästa sina egna positioner och privilegier.

Även om nu tekniken avlastat människorna en mängd fysiskt tunga arbeten, så har vi mindre och mindre tid att leva socialt än tidigare. Är inte detta underligt? Av denna trend kan man misstänka att ju mer tekniken utvecklas, desto mindre tid blir kvar för människor att leva som de själva vill.

Fysisk tid är alltså lika för alla. Det måste då vara objektivt rättvist att betala skatt efter principen: lika många timmar gånger individuell timlön för alla skattebetalare, eller kortare sagt; lika många individuella timlöner för alla. Med denna enkla och självklara ändring i skattelagstiftningen uppstår tusentals följdverkningar, som ger största möjliga rättvisa åt alla. Det skulle ge Sverige råg i ryggen att utträda ur den senaste politiska dårskapen – EU.”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

13. Vad är tidskatt (forts kapitel 4)

Boken utkom 2006
Kapitel 4.4 Det naturlagsgrundade systemet

Begreppet system används i olika sammansättningar på många oegentliga sätt.

Vad ett system är, har de flesta inte klart för sig. Man talar i dag om samhällssystem, skattesystem, ekonomiska system m.m., vilket är fullständigt felaktiga beteckningar. Dessa företeelser i de hittillsvarande samhällena är inte system i sin egentliga betydelse, utan spel med ständigt föränderliga regler. Dessa pseudosystem står dessutom oftast i strid med naturens livsbefrämjande system. Därav våra samhällsproblem, ekonomiska och politiska misslyckanden.

Verkliga och därmed objektivt grundade (av människans åsikter oberoende) system, är de oföränderliga samband som styrs av naturlagar, de universella system som frambringat både materia och liv i alla dess former på vår unika planet. När det gäller naturvetenskaperna och den teknik som framfötts ur ökande kunskap om natursystemens funktionssätt, frambärs inga tvivel om att grundprincipen i dessa är att naturlagarna styr med inbyggd automatik, även om vi fortfarande står frågande inför vissa ännu inte klarlagda samband. Oavsett hur mycket eller hur litet vi vet om natursystemen, så fungerar dessa optimalt för att gynna livets uppkomst och fortbestånd, så länge inte människan tillför naturstridiga element som girighet och orimliga maktanspråk etc.

Detta insågs märkligt nog redan på 1790-talet i Frankrike. Man valde där att standard-isera alla rumsliga mått i landets måttsystem till metermåttet, som sattes till en tiomiljondel av jordmeridiankvadranten (avståndet från nordpolen till ekvatorn). Mer noggrann värdebas än så hade man inte behov av då.

Men det intressanta är att man faktiskt insåg det nödvändiga med värdebaser för mänskliga aktiviteter, i detta fallet fysiska mått. Övriga mått i det internationella måttsystemet SI (Système International d’Unités) är i dag samtliga härledda ur metersystemet. SI- systemet är ett exempel på ett äkta naturanalogt system med värdebaser knutna till fixerade värden i naturen. (se sid 33) (alltså längre fram/red.)

Fortfarande saknas dock värdebaser för hela humaniorablocket och hela det samhällsvetenskapliga blocket! Det finns t.ex. fortfarande inga värdebaser för följande livsviktiga ämnen; skatteväsen, ekonomi, rättsordning, statsvetenskap och politik.

SI-systemet bevisade att vi kan skapa naturlagsanaloga system för samhällets materiella och fysiska uppbyggnad. Dessa kan vi sedan tillämpa efter våra speciella behov. Vid konstruktionen måste vi vara uppmärksamma på det ovillkorliga sambandet mellan orsak och verkan, eller med ett fint ord: kausalitet, så att inga oförutsedda effekter uppkommer. Fundamentalt för vår fortlevnad blir då att genom iakttagelser och undersökningar försöka vinna kunskap om natursystemens kausalitet, samt i de fall människan vill påskynda utvecklingen, söka efterlikna natursystemens kausala funktionssätt.

Det intressanta med detta resonemang är att vi, då oförutsedda fenomen uppstår, omedelbart får indikation på att vi gjort fel. Det riktiga är då att söka felkällan, i stället för att stifta en ny lag som förbjuder den felaktiga följdverkan. Hela vår juridik är ett obeskrivligt kaos av godtyckliga lagar – ett lappverk, speciellt inom ekonomi och skatteväsende – där den hundrade lagen är till för att korrigera den nittionionde o.s.v. Ur detta kan ingen ordning uppstå och ingen överensstämmelse med natursystemen uppnås, utan bara en oöverskådlig byråkrati, vilken liksom gökungen växer och tränger oss alla ur boet.

De övergripande åtgärderna, det jag föredrar att kalla det uthålliga perspektivet, har förbindelse med begreppet ”back to basics” (tillbaka till rötterna) som innebär att man letar reda på de grundläggande systemfelen och eliminerar dessa. Tusentals följd-verkningar försvinner härmed, eftersom de uppstått som konsekvenser av systemfelet. Därmed ges möjlighet till en naturlig kausal utveckling, där dagens problem inte kan uppstå. Detta sker oavsett om man förstår hur eller varför, eftersom natursystemen gagnar liv och fortlevnad med inbyggd automatik utan hjälp av något annat än sin egen universella lagbundenhet.

Nödvändigheten av att grunda samhällsmodeller på naturlagar och naturlagsanaloga system, beror på att när systemen väl tillämpas, kommer livs- och utvecklings-befrämjande effekter av sig själva, även om vi inte förstår hur de uppkommer. Det behövs nämligen ingen mänsklig förståelse eller politiskt ingripande för att ett naturlagsbundet system skall fungera konstruktivt för liv och människor.

Dagens politik som helt saknar förankring i natursystem, måste däremot hållas igång med en kostnadsslukande politisk beslutsapparat och ofullständiga styrfunktioner, vilka ständigt genererar nya problem. På det viset kan inga rationella slutmål uppnås, problemen bara växer tills de slutligen når orimliga proportioner. Där befinner vi oss i dag, med en monumental statsskuld som aldrig kan betalas tillbaka inom gränserna för rådande politiska oordning. Vi är alltså dömda till misär, konflikter och orimliga påfrestningar om vi inte tar itu med roten till problemen.

4.5 Ett naturlagsanalogt skattesystem

Eftersom de flesta människor har synnerligen oklara föreställningar om naturlagar och naturliga system, är påståendet att en ny samhällspolitik kan hållas funktionsduglig utan inverkan av politiker och myndigheter överraskande. Man frågar sig: Kan verkligen ett samhällssystem vara självreglerande?

Men då får jag påminna om att tyngdlagen, planetens rotation och kretslopp kring solen, tröghetslagen, hållfasthetsläran, de starka och svaga kärnkrafterna (som håller ihop atomen), de magnetiska och elektromagnetiska krafterna och alla andra naturlagar reglerar sig själva. Det har de alltid gjort och kommer alltid att göra det, utan att politikerna fattar beslut därom.

Om vi då konstruerar ett skattesystem (en av den nuvarande ekonomins hörnstenar) analogt utifrån naturlagarnas uppbyggnad, så uppstår kausala reaktioner av liknande slag som de från äkta naturlagar. Gör det inte det, så är systemet inte naturlagsanalogt. Om jag inskränker postulatet litet och säger att kontroll sker optimalt med i systemet in- byggd automatik, så har jag uttryckt saken med full täckning för mitt påstående.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

12. Vad är tidskatt?

Boken utkom 2006:
”Kapitel 4.1 Objektiva system
Om vi betalar skatt efter samma princip som vi får lön, d.v.s. ett visst antal skattetimmar gånger vår timlön – lika många timmar för alla, har vi infört tidsberäknad skatt och därmed lagt grunden till det tidskattesystem som presenteras i denna bok. Om man i förstone inte förstår hur det kommer sig att detta system kan få alla de samhälls-befrämjande verkningar det får, spelar det egentligen ingen roll. Systemet fungerar ändå.

Det betecknande för naturlagar och naturlagsekvivalenta eller analoga system är att de fungerar oavsett om man känner till dem eller inte, oavsett om man förstår dem eller inte, oavsett vad politiker och finansfolk tycker och beslutar. När det gäller tidskattesystemet räcker det med att man accepterar det rimliga i att vi skall ha samma princip för skatt som för lön: lön per timme och skatt per timme.

Enligt min mening bör vi byta ut den gamla beteckningen skatt mot den nya beteckningen samhällsavgift (sha). Detta för att understryka att skatt är ett obestämt och subjektivt godtycke i ett rättslöst klassamhälle. Ordet samhällsavgift täcker bättre vad det hela bör handla om, nämligen: en årligen fastställd samhällsavgift mätt i tid, vilken skall täcka kostnaderna för våra gemensamma åtaganden. Denna skattetid skall vara exakt lika lång för alla. På detta sätt fås en samhällsavgift som belastar alla exakt lika mycket i en objektiv konstant, nämligen lika många timmar, men olika vad gäller den subjektiva delen, nämligen timlönen – som varierar.

I det nya skattesystemet finns bara en enda avgift, tidskatten, som jag alltså vill ge beteckningen samhällsavgift. Alla skall i samhällsavgift betala lika många timmar gånger sin timlön, lika många timlöner av den tid som alla har lika mycket av, nämligen dygnets 24 timmar och en arbetsdag på för närvarande 8 timmar, men som i det nya tidskattesystemet genast skulle kunna sänkas till 7 timmar, från dag ett.

4.2 Några ord om begrepp

Begreppet tidskatt och tidskattesystem förefaller besynnerligt för många, trots att det utsäger precis vad det handlar om.

Alla som kan klockan vet vad tid (1) är. Ordet tidskatt kan betraktas som en förkortning av tid-faktor-skatt. Faktor är en beteckning som innebär att storheten skall multipliceras eller divideras med något, i det här fallet med en variabel (timlönen). Man kan alltså tala om tidfaktor-lön (den vanliga lön vi har i dag: arbetstimme gånger timlön) och tidfaktor-skatt (förkortat tidskatt), vilket är det nya. Dessa två uttryck sammanfattar det nya skattesystem som kallas tidskattesystemet. För första gången i historien kan samma princip tillämpas för både lön och skatt.

(1) Det skall anmärkas att den tid vi talar om här är fysisk objektiv tid, den tid som regleras av jordens rotation runt sin axel, vilken bestämmer dygnets längd och dess cirklande runt solen, vilket skapar årstiderna. Det är alltså inte fråga om psykisk eller upplevd subjektiv tid.

I skattehänseende blir då tidfaktorn den konstant (antalet skattetimmar) som skall multipliceras med en variabel (timlönen), för att beräkna tidskatten (även kallad samhällsavgiften, sha). Lika många timmar för alla ggr timlön är en lika ensartad som rättvis beräkningsgrund för våra samhällsskyldigheter. Resultatet blir att alla skall betala lika lång tid av sina liv i skatt årligen, varken mer eller mindre, men olika summor beroende på den timlön vi tar ut.

På lönesidan finns tidfaktorn sedan gammalt och uppfattas som helt naturlig; vi får dubbelt så mycket för två timmars arbete som för en timmes arbete. Variabeln timlön avspeglar måttet på vår kompetens eller rättare sagt; andra människors värdering av våra varor och tjänster genom marknadsmekanismen tillgång och efterfrågan.

Konsekvensen av denna enkla operation och förändring av skattesystemet blir de mest förbluffande verkningar i hela ekonomin.

4.3 Om äganderätt

Det är mycket egendomligt att en lag om äganderätt saknas i demokratins Sverige. Äganderätten regleras genom köplagen och i viss mån genom jordabalken. Den senare är dock genom en mängd restriktioner inskränkt och stympar äganderätten. Det man köper äger man dock till fullo. Men den som inga pengar har, kan inte köpa något av bestående värde.

Mer intressant i sammanhanget är att arbete inte är äganderättsgrundande. Du äger med andra ord inte avkastningen av ditt eget arbete. I juridisk mening äger staten hela resultatet. Leni Björklund (s) hette ett landstingråd i Stockholm för ett antal år sedan. I massmedia avslöjade hon följande förhållande:

”Staten äger allt arbete och den som inte arbetar stjäl från staten”.

Detta yttrande ställde till ett fasligt rabalder i borgarlägret och det blev en presstorm. Hon avlägsnades från sin post och försvann rätt snabbt för att uppgå i tystnaden. Hon avslöjade ju den marxistiska socialismens krav på att staten äger allting, att ingen enskild individ får äga någonting. Det var inte tillåtet att avslöja vid den tidpunkten. (År 2003 är hon tillbaka som försvarsminister!).

I vår nya lagstiftning på objektiv rättsgrund, skall äganderätten stadga att individen äger hela resultatet av sitt eget arbete. Av detta skall alla individer avstå lika många timlöner varje enskilt år som tidskatt, i likhet med landets samtliga skattebetalare. Därmed blir arbete äganderättsgrundande och vi får en demokratisk ekonomi. För första gången i historien har människorna uppnått befrielse från årtusendens slaveri och fått detta  fastslaget i objektiv lag. Sverige kan blir föregångsland. Vilka partier kommer att motsätta sig denna reform, och av vilken anledning?”


Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

11. Värdebaser i ekonomin

Boken utkom 2006:

”Kapitel 3.1 Systemfel och värdebaser.
Den här föreliggande teorin har uppdagat ett många tusen år gammalt systemfel i ekonomin, som försatt hela mänskligheten i vanmakt och handlingsförlamning, orsakat fattigdom, svält och ytterst krig, utan att man insett vari felet består.

Alla objektiva system inom naturlagarnas gränser, d.v.s. naturvetenskaperna, såväl som mänskligt konstruerade analoga system, (ingenjörsvetenskaperna), bygger sin funktionella användbarhet på närvaron av värdebaser och naturkonstanter. Mänskligt konstruerade värdebaser (metermåttet, kilogramvikten, tidfaktorn sekund etc.) och naturens egna konstanter och konstantrelationer är kvantitativa storheter som är oförän- derliga, vilket är den självklara anledningen till att de går att förutsäga, planera och beräkna och man uppnår ett resultat som överensstämmer med verkligheten.

Följdverkningarna av ett ekonomiskt ”system” som saknar värdebas går inte att förutsäga, beräkna eller planera, i synnerhet som basvärdena hela tiden ändras under spelets gång. Detta är vad som sker med dagens ekonomi med alla dess fasansfulla följdverkningar.

Om vi däremot integrerar en värdebas i form av tidfaktorn i dagens ekonomiska spel, så förvandlas det till ett beräkningsbart system och dess konsekvenser blir förbluffande. Av anledningar som redogörs för längre fram i texten har man av okänd anledning inte använt tidvärdebasen i skatteberäkningen, trots att man ansett den självklar i löneberäkningen. I detta förhållande ligger slaveriets och det politiska våldets hemlighet förborgad.

3.2 Fysiska värdebaser

Metermåttet är en s.k. grundenhet, en oberoende faktor och en absolut värdebas, d.v.s. approximativt. Det finns sju sådana grundenheter (plus två supplementenheter; i detta sammanhang mindre viktiga).

De sju grundenheterna är:
längd                  <—> meter
massa                 <—> kilogram
tid                       <—> sekund
elektrisk ström <—> ampere
temperatur        <—> grad (Kelvin Celsius, Farenheit och Réaumur
ljusstyrka           <—> candela
substansmängd  <—> mol

Från dessa fixerade grundenheter utgår s.k. härledda enheter, bestående av kombinationer av grundenheterna, vilka givits separata namn. De härledda enheterna är alltså beroende faktorer. Se bild sid. 33.

När man talar om värdebaser i tekniskt fysikaliska sammanhang är exempelvis metermåttet direkt anslutet till värdebasen, så att mått och värdebas är identiska. Varje gång man använder det metriska mätsystemet relaterar man till den fastställda värdebasen. Dess definierade absoluta exakthet kan dock inte överföras till själva mätdonet, man mäter med tillåtna toleranser som i människans värld fyller behovet av godtagbar exakthet. Samma sak gäller i princip övriga måttenheter i SI-systemet, fastän precisionen varierar efter behovet och möjligheten av mätnoggrannhet. Så är exempelvis måttenheter inom elektroniken, frekvens, och tid sammankopplade måttenheter möjliga att mäta i miljarddelar = nanodelar, eftersom tekniken dels har behov av sådan noggrannhet, dels för att instrument med förmåga att bestämma dylika enheter kan konstrueras.

Behoven varierar alltså efter hur man använder mätsystemen. Husbyggnad har toleranser på 2 cm (1 m x 10-2), maskin och motorbyggnad har toleranser på tusendels mm (1 m x 10-8), elektronik, nanoteknik, arbetar med miljarddelar, (1 s x 10-9).

3.3 Det ekonomiska systemfelet

Hur överraskande det än kan låta kommer problemen i ekonomin – och allt därtill knutet – aldrig att kunna lösas om inte en värdebas med absolut korrektiv integreras. Jag har funnit att det enklaste sättet är att angripa skattesystemet, vilket ger en lång rad följdeffekter.

Ett annat sätt att lösa avsaknaden av värdebas i ekonomin skulle vara att angripa prissättningen genom tillämpning av termodynamisk metod, d.v.s. att beräkna energiinnehållet/värdet hos en produkt med hjälp av Boltzmans konstant som värdebas (13,81×10-24 joule/atom grad K) som är det minsta energikvantum som behövs för att flytta en atom kol till en annan position där den ingår i en kolhydratmolekyl (t.ex. socker). Detta är vad som sker i fotosyntesen, där växter med hjälp av solenergi, vatten och koldioxid tillväxer och skapar kolhydrater, som sedan utgör föda åt andra varelser på jorden.

Beräkningarna innebär enorma siffermängder och blir tämligen otillgängliga för gemene man, jämfört med tidvärdebasen, som ett barn kan förstå utan specialstudier.

För övrigt kan metoden aldrig tillämpas på en fri marknad, där kunden bestämmer vad han är villig att betala för en vara. En konkurrerande produkt med samma energiinnehåll kan tilltala kunden genom sina estetiska fördelar, för vilka kunden är villig att betala att högre pris, än för konkurrentens vara, vilket i praktiken gör den ratade produkten osäljbar.

Termodynamisk metod används dock inom andra områden i vetenskapliga sammanhang: beräkning av koldioxidomsättningen i världen, cellulosatillväxten globalt och överhuvudtaget energiomvandlingar av alla slag; från fossila bränslen till kärnfysik.

3.4 Om talsystem och värdebaser

Det numera dominerande talsystemet är decimalsystemet (med 10 som bas), vilket i Sverige och andra länder bestämmer växelmyntens inbördes relationer, samt längd- och viktmått m.fl. Ett gammalt svenskt längdmått, verktum, var ett Duodekamalsystem (med 12 som bas), vilket på många sätt är elegantare än decimalsystemet. Duodekamalsystemet kan delas med 1-2-3-4-5-6-12 = sex sätt. decimalsystemet kan delas med 1-2-5-10 = fyra sätt. I andra tider användes olika talsystem. Babylonierna använde basen 60, Mayafolket basen 20. Karl XII ville införa ett nytt talsystem med basen 64. datorer räknar med basen 2.

Den termodynamiska värdebasen har föreslagits användas till prissättningen av produkter och tjänster, där ingen värdebas förekommer för närvarande. Priset är dock enligt min mening en beroende faktor som i stora drag bestäms av tillgång och efterfrågan. Kräver man värdebas även i prissättning, så kan man teoretiskt bestämma en varas pris efter des energiinnehåll, energiåtgången för framställning, dess entropikostnad och miljökostnad m m, Men då måste man också sätta pris på energin utifrån något okänt kriterium.

Normalt har naturresurser inget pris. De är gratis för dem som tillvaratar dem, eftersom det inte finns någon obestridlig ägare till den materia naturen tillhandahåller. Vem äger, luften, vattnet, jordklotet, solskenet? Vad exploatören får betala för, är arbetet med att göra resurserna tillgängliga, samt anspråk på vinster från försäljningen. Det pris som sätts har dock ingen relation till vad en konsument kan tänkas vilja betala, eftersom bedömningen sker utifrån subjektiva grunder. Finner kunden priset för högt kan han avstå från att köpa, oavsett vilka kriterier bedömningen baseras på. Detta gäller speciellt umbärliga varor.

Tidfaktorn som värdebas är redan spontant och förmodligen oavsiktligt integrerad i ekonomin som systemfaktor vid löneutbetalningarna. Det verkar naturligt att få dubbelt så mycket betalt för två timmars arbete, som för en timmes arbete, varför man tillämpar principen med tidfaktorn som multiplikator i lönedelen av ekonomin.

Tidfaktorn tillämpas däremot inte i den del som avgör skattskyldigheten. Skatt är ett föränderligt godtycke som bestäms av politiska beslutfattare, lagskrivare och finansstyre. Skattelagen tar ingen hänsyn till tidfaktorn, alltså den tid det tagit att tjäna ihop sin lön, utan det är istället slutresultatet, i form av årsinkomst, som räknas. Detta är en logisk inkonsekvens, med vådliga följder.

Det leder till att personer med låga löner får skatta fler arbetstimmar än personer med höga löner.

Därutöver finns privilegier i skattelagen för höga löner, men inte för låga löner, något som kallas för ”skatteplanering”. Som ytterligare privilegier föreligger kompensationsmöjligheter för skatteskalans progressitivitet; t.ex. används marginal-skatten som argument vid förhandlingar om högre lön, vilket också ger högre ATP-poäng, sjukkasseersättning, arbetslöshetsersättning etc. Men sedan betalar man inte den höga skatt, som var argument för högre lön, därför att man kan skatteplanera – således ett dubbelfel, vilket objektivt rättsligt är oacceptabelt.

Med tidskatt elimineras alla möjligheter till ”skatteplanering”. En integrerad värdebas med absolut korrektiv för hela ekonomin är den bärande principen i det skatteförslag som här framläggs.”

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

10. System och värdebaser (forts.)

Boken utkom 2006:
Forts. på ”Kapitel 2.1 Ordning och reda.

SI-SYSTEMET  (Système international d´Unités) :

(detta är inte den bild som Kalle har använt i boken, den är ännu utförligare, men det är den jag hittade som var fri att använda på nätet/red)

Den som vill tränga djupare in i måttens historia och inre mekanik hänvisas till boken Gamla mått och nya av Rolf Ohlon, Ingenjörsförlaget 1986 eller Sten von Friesen Om mått och män Bra Böcker 1987 samt Måttordboken av Sam Owen Jansson, Nordiska Museets Förlag 1995.

Exempel på naturlagsbundna system är sol- och planetsystemet, som är exakt beräknings- och förutsebart, eftersom det följer exakta lagar och exakt kvantifierade naturkonstanter. Gravitationen som styr planeternas banor vet man hur den fungerar, även om man inte vet exakt vad gravitationen egentligen är. Lagen har följande lydelse (Newton 1687): Attraktionskraften k mellan två kroppar med massorna m1 och m2 och tyngdpunktsavståndet r, är proportionell mot massornas produkt och omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet: k=(y·m1·m2)/r upphöjt till 2.

Denna naturlag kallas gravitationslagen eller i vardagslag tyngdlagen.

Matematik är ett system med exakta och oföränderliga regler, förhållanden och fixerade värdekvanta. Inom matematiken har vi t.ex. värdet på basen e i det naturliga logaritmsystemet, ett tal som är 2,7 men egentligen har ett oändligt antal decimaler. Det är ett s.k. irrationellt tal som dyker upp i de mest oväntade sammanhang när man gör beräkningar på nästan vad som helst.

Värdet på pi är som de flesta vet 3,14, fast har egentligen i likhet med talet e ett oändligt antal decimaler. Man har räknat fram 2,16 miljarder decimaler för närvarande. För vardagligt bruk räcker det vanligen med två decimaler. För beräkningar avseende allting i universum, till exempel satelliters banor och sonders färd ut i planetsystemet, använder man fler decimaler. Men det duger inte med något annat värde än det riktiga.

Kemins periodiska system är exakt kvantifierat och följer naturlagar. Magnetismen, elektriciteten och elektronikläran är exakt kvantifierade och naturlagsbundna. Annars skulle inga datorer kunna fungera.

Termodynamiken, som blir alltmer aktuell i miljödebatten, är ett exakt kvantifierat system som styrs av naturlagar. Akustik och optik likaså. Inget av detta har bestämts eller kan påverkas av politiker eller ekonomer. Sådana system kallas objektiva och utgör därmed naturenliga system.

Det betecknande för alla dessa system är att de genom sina exakt kvantifierade konstanter/värdebaser och beständiga lagbundenhet är förutsägbara, beräkningsbara och planeringsbara samt att man uppnår resultat, vilka stämmer såväl med den fysiska verkligheten som med det förväntade resultatet. Dessa egenskaper verifierar systemens vetenskaplighet och definierar systemens lagbundna villkor i överensstämmelse med naturlagar och fixerade konstanter. De flesta system vi använder oss av i vår värld är uppbyggda enligt denna struktur, dock inte de fem ofantligt viktiga samhälls-reglerande systemen: 1) skattesystem, 2) ekonomi, 3) lagstiftning 4) stats-vetenskap och 5) politik.

2.2 Skattesystem, ekonomi,
rättsordning, statsvetenskap och politik

Så det är helt följdriktigt att vi har kris i dag, när de pseudosystem som berör alla mänskliga aktiviteter är helt godtyckliga, opålitliga, bedrägliga och ovetenskapliga. Reglerna ändras dag för dag och basvärdena är variabla. Ekonomin och skattesystemet är alltså inga äkta (objektiva) system och därför inte heller förutsägbara, beräkningsbara eller planeringsbara.

Dagens ekonomi är rent ut sagt ett orättsligt bluffspel, där reglerna ändras under spelets gång, och basvärden, räntor, valutanivåer, priser etc. ändras timme för timme. Lurendrejeriet är som en ”fixad” roulette. Den som kontrollerar rouletten vinner när han vill vinna. Finansvärldens stora makt- och penningägare vinner praktiskt taget alltid. Alla andra förlorar. Detta är själva meningen med den nuvarande ekonomins föregivna systematik, som till och med ger nobelpris för spelteorier. I själva verket är dagens ekonomi en komplex spelteori, som endast de invigda kan dra fördel av.

Själva penningsystemet är i viss mån ett riktigt system (4) (matematik): det går tio tioöringar, fyra tjugofemöringar eller två femtioöringar på en krona o.s.v. Växlingsmässigt är det ett stabilt system inom sig självt. Vi skulle tycka att det vore konstigt om det inte var på det viset. Egentligen styrs detta av matematiken, som kan användas för beräkningar av materians kvantitet och i utsträckt bemärkelse – kvalitet.

(4) Att småmynten inte längre finns i det svenska penningsystemet är ett bevis på penningvärdesförsämringen, vilket visar att penningsystemet saknar värdebas.

Grundämnenas periodiska system är ett exempel på ett äkta naturenligt system. Ett sådant kan man inte ändra, det är en objektiv funktion av materian, dess konstanter och rörelser. Sådana absoluta och objektiva system kan man använda för att korrigera mänskliga brister och fel i iakttagelser.

När vi skall växla pengar mot varor och tjänster och andra valutor är systemet dock inte stabilt. Penningvärdet kontra hyror, livsmedel och förnödenheter varierar oupphörligt och oftast så att allt blir dyrare för varje vecka. Allt blir dyrare under året, men lönen är densamma siffermässigt under avtalsperioden. Penningvärdet urholkas, vilket kallas inflation. Är inte detta egendomligt?

Schemat här nedan visar ovanligt tydligt hur värdebaser fungerar. I texten ovan diagrammet kan du läsa den självklarhet att 1 m alltid är en meter, 1 kg är alltid 1 kg, d.v.s. samma massa hela tiden. Varför behåller då inte en krona sin köpkraft? Detta beror på att man inte tillämpat läran om värdebaser med absolut korrektiv inom samhällsläran, varav juridiken och ekonomin är delar.

”Skattesystemet”, som inte heller är ett objektivt system utan ett svårgenomskådligt rövarspel, samverkar med det ekonomiska bluffspelet. Den person som betalar ränta slipper t.ex. betala skatt. Räntan är avdragsgill även i de fall där personen inte själv betalar räntan, utan låter andra betala för sig. De som betalar är inte ens medvetna om att det är räntebetalningar det handlar om och kan inte heller dra av dem mot sin skatt, trots att lagen är skriven så att räntor till viss del kan dras av mot skatten.

Om vi i stället gör skattebedrägeriet och ekonomin till ett naturlagsanalogt vetenskapligt system, blir förutsättningarna att uppnå rättvisa helt annorlunda. Metoden är att integrera en naturkonstant i skattesystemet och därmed i hela ekonomin, varvid dessa två först nu naturenliga system blir förutsägbara, planeringsbara och beräkningsbara, i likhet med alla andra objektiva fysiska system som bygger på naturlagar och natur- konstanter. På köpet får vi rättvisa; ekonomin flätas samman med rätten och bildar en del av en ny objektiv rättsgrund.

Det låter enkelt, eller hur? Det är också så enkelt att man förbluffas över att ingen kommit på detta tidigare. Anledningen är troligen att man aldrig tidigare lyckats identifiera det verkliga systemfelet – avsaknaden av en värdebas som absolut korrektiv i ekonomin. Denna ovillkorligt absolut oföränderliga värdebas är naturkonstanten för tid. Detta är ett mänskligt känt mått och en värdebas (den cykliska tiden), som består av dygnets 24 timmar, vilket är det enda som är absolut lika för alla människor. Svårare än så är det inte.”

(jag lyckades inte göra bilden perfekt för att avläsa varje rad…om någon kan hjälpa mig så gör gärna det/red)
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar